1868 utkom premiärupplagan av Läsebok för folkskolan, som var en av de första massproducerade svenska läroböckerna. Den fick ett snabbt genomslag och användes i undervisningen på folkskolor, läroverk, lärarseminarier och folkhögskolor. Med hjälp av Folkskolans Läsebok – som den också ofta benämndes – skulle barn och ungdomar lära sig läsa och skriva på modersmålet samt inhämta det mest centrala vad gäller moraliska värderingar och tänkesätt, nationell identitet och geografi, kultur och historia, naturvetenskaplig elementa samt om världen utanför Sverige. Kort sagt skulle Läsebok för folkskolan forma och utbilda Sveriges unga invånare under en tid kännetecknad av massnationalism, kritik mot Svenska kyrkan, industrialisering, skolpedagogiska reformer och kamp om utökade politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Denna bok handlar om just detta, det vill säga om hur Folkskolans Läsebok under det sena 1800- och tidiga 1900-talet utgjorde ett nationellt bildningsverktyg då motsättningarna mellan ett undersåte- och medborgarsverige alltmer ställdes på sin spets.